Textilier och skor (blisterpungar)

Om männen i Krutträsk timrade hus och såg till att folk och fä fick tak över huvudet var det kvinnorna som såg till att man fick inte bara kläder på kroppen utan också mattor på golvet, gardiner för fönstren och för festliga tillfällen en broderad duk att lägga på kaffebordet.

Foto: Barnskor modell blisterpungar

Kvinnorna i byn var duktiga skotillverkare. Bl. a. Anna Nilsson, Anders Nilsson hustru utvecklade kompetensen att sy s k blisterpungar något som hennes dotter Fina Karlsson i Saxnäs tog till nya höjder. Fina ska enligt hennes barnbarn ha vidareutvecklat kompetensen och tillverkat skor i mer "industriell skala". För varje par skor hon tillverkade gjorde hon en markering på ett skåp. Det blev 500 markeringar under hennes livstid.

Bilderna föreställer två handtillverkade blisterpungar för barn (storlek 1-2 åring och 5-6 åring) som troligen tillverkats av Anna Nilsson till barnbarnen någon gång mellan 1890 till 1910. Skorna fylldes med bränd tjära för att bli täta. När de torkat fungerade de lika bra som gummistövlar.

Att göra skor var en kompetens som uppmärkssammats av Carl von Linne 100 år tidigare. När Linne passerade Västerbotten noterade han folkets hantverksskicklighet.

"Så snart jag kom in uti Västerbotten, såg jag allt folket hava på fötterna ett slags skor, kängor kallade. Jag tyckte fuller i förstone, att de voro oviga, men fann att man med dem mycket lättare gå kunde än med något annat slag, förutom att de aldrig slå genom vatten, ja än om man ginge uppemot slutet på dem. Dessutom går ej på dessa sömmen upp som på andra, här behöves inga spännen, de passera både för stövel och sko, så att den om plöjer, behöver ej köpa stövlar därtill. Priset på gemena stövlar går på det minsta till 9 daler, på norska till 5 daler, men dessa kunna köpas för 2 daler, ja allt läder till sulor, som sönderskärs, menageras här. Den tjocka botten av 3 eller 4 fält läder är onödig. Hälar behövas ej ty naturen den annu ingen kunnat mästra, har ej satt på folket klackar. Härav ser man, att de gå så lätt, så vigt med dessa som med bara foten."

Linnœus, Carl Lappländska resan 1732, p. 35, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1995.

Denna praktiska förvaring för återvunna korkar, snören, påsar och papper och andra "bra att ha saker" har tillverkats av Signe Fransson någon gång på 1940 talet. Att återvinna är inget nytt "påfund" om vi nu trodde det.