 Krutträsk |
|
|
Petrus Læstadius
Källa till bild: http://www.tebordet.com/bps_19_dec.html#bild Petrus Læstadius, född 9 februari 1802 i byn Bukt i Arjeplog och död 6 augusti 1841 i Vibyggerå, var präst och missionär bland samerna i Pite lappmark mellan åren 1827 och 1832, och kyrkoherde i Vibyggerå från 1837. Han var yngre bror till Lars Levi Læstadius och son till bergsfogden Carl Læstadius (1746-1832) och Anna Magdalena Johansdotter (1759-1824). Petrus Læstadius var kusin till Mor Greta en av Krutträsk första invånare.
År 1820 blev Petrus Laestadius student i Uppsala och prästvigdes 1825 i Härnösand. Han begav sig därefter (på skidor) åter till Uppsala och avlade 1826 filosofie kandidatexamen och disputationsprov för magistergrad. I slutet av samma år fick Laestadius, i enlighet med 1820 års "förordning om undervisning av lapparna" ett förordnande att upprätthålla tjänsten som missionär i Pite lappmark (som omfattade församlingarna Arvidsjaur och Arjeplog). År 1831 tog han pastoralexamen efter att ha avlagt lärdomsprov i Uppsala. Sedan han samma år hade inlämnat ett omfattande betänkande om undervisningsväsendet i Lappmarken, förordnades han hösten 1832 till visitator i lappmarksförsamlingarna för de tre följande åren och blev också lärare i Piteå. År 1836 utnämndes Læstadius till den första kyrkoherden i Vibyggerå pastorat i Härnösands stift. Tjänsten tillträdde han sommaren 1837 och innehade fram till sin död 1841. En minnesvård är rest till hans ära vid Vibyggerå gamla kyrka. I Umeå finns en gata uppkallad efter Petrus Laestadius.
Ett av Laestadius 1835 utformat fullständigt förslag till organisation av de kyrkliga förhållandena i Lappland blev grunden för reglementet för Ecklesiastikverket i Lappmarken av 14 april 1846. I "Journal af Petrus Laestadius, för första året af hans tjenstgöring såsom Missionaire i Lappmarken" (1831; 2:a uppl. 1836; som belönades med Lundbladska priset av Svenska akademien 1832) samt "Fortsättning af Journalen ..." (1833) skildrade Laestadius sin mödosamma missionärsverksamhet, samiska seder och det lappländska nybyggarlivet.
Källor:Læstadius, Petrus: Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom Missionaire i Lappmarken, (1831) Læstadius, Petrus: Fortsättning af Journalen öfver missionsresor i Lappmarken, innefattande åren 1828-1832 (1833) Læstadius, Petrus: Tankar om fattigdomen och fattigvården i Sverige (1840) Nedladdat från internet 2013-03-20: http://sv.wikipedia.org/wiki/Petrus_L%C3%A6stadius
Fortsättning af Journalen öfver Missionsresor i Lappmarken, innefattande åren 1828-1832av Petrus Laestadius 1833"Fjerde dagen följde vi samma förträffliga väg. Efter en och en half mil mötte vi Grundträsk nybygge; der var åter Nybyggare-hustrun min cousine. Efter åter en mil mötte vi Stakträsk Nybygge; der var Nybyggaren min cousin. Efter åter en mil kommo vi till Dragnäs by der var min cousin Nils Mårtensson. Min moster var hos honom Förgångs-gumma. Hennes man hade för ett par år sedan blifvit ihjelstångad af sin egen oxe. Till lämpligt straff för dråpet blef oxen uppäten på hans graföl. Bondefolk som afträdt eller som det heter, satt ifrån sig, hemmanet åt sina barn mot vissa förbehållna förmåner deraf, kallas Förgångs-hjon eller Gammel-folk, och de förbehållna förmånerna kallas Förgånga. Det är ett onus hvarmed hemmanet, i hvilken ägarens hand som helst, förbliver graveradt, allt till gammel-folkets död. Mer framledes.
När vi kommo på gården, och bjellrornas klang och lassens gnekande i kölden lockadt ut folk att se, kom även en gammal Lappgumma, nyfiken - naturen är sig lik - och stirrade i mörkret , ty mörkt var det. "Hvad i all verden," utbrast hon: jag tror de köra med en ko!" Jag hade nemligen en hvit, utmager häst, som väl kunde bedraga gummans syn-organer; den fick nu af mig och Lars Phersson allt framgent heta kon. Det blef i synnerhet för honom ett thema för många lustigea infall. Vi stallade in våra hästar och kor och gästade här öfver natten. Följande dagen var Söndag. Vi dröjde öfver bönen eller gudstjensten. Der gjorde jag bekantskap med Läsaren From, en man, hvars ansigte icke contrasterar mot hans namn, men, mot båda hans ovanliga egensinnighet i läsare-väsendet. Såsom mig blivit berättadt af trovärdiga sagesmän, om jag blott sjelf rätt kommer ihåg förhållandet, har han genom vite måste tillhållas att låta döpa sitt barn, emedan han af hat till nya handboken, der man ej mera i döpelsen "afsäger sig djefvulen och alla hans gerningar och allt hans väsende," sjelf döpt efter gamla ritualen.
Sedan kronobetjeningen exsecutoriskt ur hans hus per aures hemtat ett, om jag minnes rätt, 2 års gammalt barn och döpas, har han likväl sedan finnit sig vid att låta sina sednare barn få behålla djefvulen och alla hans gerningar och allt hans väsende. Sanningen att säga synas alla dessa delar ännu vara i behåll äfven hos fäderna i denna by, ty sedan Nils Mårtenson, för 100 Rdr Rgs och 20 tunnor korn - så högt har redan ett hemman i Sorsele socken stigits sålt sitt hemman så bebos nu de gamla hemmanen i Dragnäs by, af trenne bröder, samdrägtiga och eniga som Konungar, hvilka, såsom hos oss fordom Birger och hans bröder gemensamt skola regera sin faders rike.
Min moder hade i sin ungdom tjenat en tid såsom piga i denna by. Der voro då tvenne nybörjande Nybyggare. Nu har den, inberäknadt de derifrån utbrutna lägenheterna Råstrand och Stakträsk, åtta åboer. Men Nygyggsarchaeologien längre fram. Sedan vi gästa middag begåfvo vi oss på vägen med våra trenne lastdragare." Källa: Laestadius, Petrus: Fortsättning af Journalen öfver Missionsresor i Lappmarken, innefattande åren 1828-1832, (1833), sid 99-101 ..................
"Sorsele är väl en gammal Lappförsamling, som i halftannat århundrade varit annexa under Lycksele, men nybyggs-culturens tillväxt har föranledt även dess utbrytande och förvandlande till eget pastorat, vilket skedd år 1821. Sjelfa Lycksele Socken gränsar till nedra landet och upptager nedre delen av Lyckselle Lappmark, men Sorsele och Stensele går upp till fjellen, den förra efter Windel-elfven, den senare efter Ume-elfven. Såsom en gammal Fjell-Socken, härleder Sorsele på samma sätt som Arjeplog, sin svenska befolkning, huvudsakligen från Prestslägt, och från Lappar som blivit försvenskade. Såsom i Arieplog och Silbojock någon af de första presternas söner blev klockare och derigenom stamfar för nybyggare, så var det äfven här.
Herr Henric, hvars tillnamn lärer varit Lyckselius, var Cappellan i Sorsele på 1670, 80 och 90-talet och hade en styfson vid namn Hans Ersson, som blef klockare på stället - att Lyckselius haft några egna barn omtalas icke. - Vid 1790 voro i Sorsele, såsom kyrkoboken utvisar, 14 nybyggare, af hvilka 9 voro af Hans Erssons slägte, och 2 Lappar. Stensund är äldsta bybygget i Sorsele och lärer vara upptaget redan vid börjarn av 1700-talet. Det är stamorten för Hans Erssons slägte. Näst Stensund äro Öhrnäs och Dragnäs (Gargnäs), upptagna omkring 1760. Öhrnäs är upptaget av Johan Hansson, en sonson till Hans Ersson, och Dragnäs af tvenne Lappar, Nils Mårtensson och Hans Mårtensson.
Saxnäs är vid 1750 upptaget af en Lapp, vid namn Jacob Phersson. Alla dess Lapp-familjer hafva blivit försvenskade och genom giften införlifvade med Hans Erssons slägt. Sandselet har också blivit upptaget på 1750:talet. Pehr Thomasson, som varit dess anläggare, uppgifves vara kommen från Arvidsjaur, och har sannolikt äfven varit Lapp. Af de nuvarande nybyggarena i Sorsele äro 7 Lappar, de förra Lapp-nybyggarenas afkomlingar icke inberäknade, ty dessa äro redan längesedan Svenskar och röja icke alls något Lappskt."
Källa: Laestadius, Petrus: Fortsättning af Journalen öfver Missionsresor i Lappmarken, innefattande åren 1828-1832, (1833) sid 430-431.
Petrus Laestadius Journal finns också tillgänglig som ebok på Google books: http://books.google.se/books/about/Journal_af_Petrus_Laestadius.html?id=B9oRAAAAYAAJ&redir_esc=y Sidhänvisningarna ovan är från de tryckta versionerna av Journalerna. |
